Okej, ibland undrar jag ifall samhället tillåter en att vara nöjd med sig själv eller vad det är som som sätter käppar i hjulet för oss när det gäller att älska oss själva. 

För om jag ska vara hundra procent ärlig; jag har inga komplex över min kropp och jag vill heller inte ha några så jag letar inte efter dem. Det faktum att jag inte har komplex har jag hållit väldigt tyst om just för att det inte är accepterat att vara nöjd. Bemötandet jag får när jag berättar det är inte så positivt. Jag ses nog mest som någon som tror sig vara bättre än alla andra. Varför i hela helvete är det såhär? Vi säger att vårt mål är att man ska älska sig själv men ändå hindrar vi varandra ifrån att göra det genom att anse att ett gott självförtroende är något negativt. Det handlar inte om att stå över någon annan som inte har lika gott självförtroende. Det handlar snarare om att visa vägen till ett bättre självförtroende. 

Jag ser heller inte någon anledning till att hata min kropp, det är ju det ända som har funkat och hållit mig uppe på benen, bokstavlig talat, när allt annat runt omkring mig krasat sönder. Jag ser mer vad min kropp kan göra och värderar det högre än hur den faktiskt ser ut. Det har hjälpt mig att älska den och framför allt mig själv som individ mer. 

Något som jag slutligen vill trycka på lite extra är att om du inte lärt dig att älska dig själv kan du inte förvänta dig att kunna älska någon annan, för då vet du inte vad ”älska” innebär. 

Comments (0)
0 av 1
OPTIONS