Kära ortorexi

May 14, 2018 @ 20:25Categories: SofiaReflekterar

Hej! 

Det var längesedan vi sågs, förra sommaren rättare sagt och tur är väl det. För vet du vad? Jag hatar dig, jag hatar dig från djupet av mitt hjärta. Jag hatar vad du gjorde mot mig och vad du fick mig att tro. Jag hatar att du fick mig att hata mig själv! Du fick mig att tro att jag var tvungen att ha allra högst 15% kroppsfett för man skulle se bra ut och för att passa in, för att bli accepterad av omgivningen. Men jag tycker inte alls att jag ser bra ut här, visst jag var rippad men det vore väl konstigt annars, du tvingade mig att träna i 3-4 timmar om dagen. Du förbjöd mig att äta innan träning på förmiddagen och också efter klockan sex på kvällen.

Du fick mig att bli beroende av andras bekräftelse eftersom jag själv inte kunde göra det. Vet du vad det värsta var? Jag fick också den bekräftelse jag sökte av andra, men kände jag mig nöjd för det? Nej, för då var du där igen din jävel och petade på andra saker. Då såg du en "valk" någonstans som var egentligen var överbliven hud. Det som stör mig så mycket är att alla andra runt omkring verkade tycka om dig, din äckliga rövslickare. Du visade dig så många gånger för mina vänner och speciellt inför min idrottslärare och ibland tror jag nästan att han älskade dig mer än vad han tyckte om mig. Han belönade och bekräftade mig när jag presterade bra och jag, ja jag älskade ju det såklart. Men jag kunde ju aldrig känna mig riktigt glad över berömmet jag fick, för det var ju inte jag som åstadkommit det, det var ju du som tvingade mig till att prestera. 

Du gjorde mig girig och elak mot mina vänner och familj. För eftersom du inte tillät mig till att äta kunde jag inte ödsla energi till att vara glad och trevlig, för den energin hade jag redan tagit ut på min träning. Jag minns inte att något gjorde mig glad under den tiden, jag var ofta ledsen, du sög lixom musten ur mig. Jag var svag för dig, du hade all kontroll över mig och jag lydde dig, du verkade ju så snäll till en början, du skulle ju bara få mig hälsosam. Men allt var bara en lögn. Jag blev aldrig hälsosam, jag blev sjuk och fick fobier för mat och för att inte drypa i svett efter varje träningspass. Jag visste att du skulle straffa mig om jag inte gjorde som du sa åt mig, det var därför jag ibland fick sammanbrott när jag inte kunde eller fick träna och inte heller äta något nyttigt. Då föll allt samman, då var jag på riktigt rädd, rädd för konsekvenserna av att inte lyda. "Ett steg längre ifrån att bli perfekt" sa du, jag minns det så väl. Du var min mobbare, tryckte alltid ner mig i skiten och varje gång jag försökte ta mig upp sparkade du omkull mig igen. 

Det är dags att du ber om ursäkt för vad du gjort mot mig och vad du fått mig att göra mot mina nära och kära. För det var aldrig mitt fel, jag var för rädd för stå emot order. Men till alla er berörda som läser detta, förlåt! 

 

Sommaren 2017: 

Våren 2018: 

Comments (2)
-Starkt att berätta, grymt jobb! Fortsätt så! Har du tankar på att tävla? Fortsätter du i den här takten så har du iaf möjligheten!2018-05-14 21:41
Sofia JakobssonTack, det betyder mycket! Men som svar på din fråga, nej. Jag vet inte riktigt om jag hade kunnat stå bakom den industrin, tror också att jag fallit tillbaka i gamla dåliga vanor om jag hade börjat tävla. :) 2018-05-14 21:51
OPTIONS