Känslan av att du precis svalt en sten på ett ton, dessutom känner du att den bara växer sig större. Ja, det är ångest jag pratar om, en känsla jag har varit väldigt bekant med tidigare. Jag hade ångest nästan hela tiden och alltid i samband med träning eller hälsa. Om jag inte tränade fick jag både ångest och skuldkänslor och om jag tränade så var jag bara ”nollad”. Det var inte så att jag någonsin kände mig stolt över min bedrift utan det var mer det att jag slapp dras med den konstanta tanken som rörde träningen. Om jag tvärt emot, inte hade tränat var det de enda jag kunde tänka på. Jag fick extra mycket skuldkänslor för att inte tala om ångest om jag dessutom ätit något jag ansåg var onyttigt. Direkt cirkulerade tankarna kring hur länge jag skulle behöva träna för att kompensera det. 

Jag har många gånger ifrågasatt mig själv varför jag fick ångest i dessa sammanhang och jag vet än idag inte helt säkert varför. Jag upplevde iallafall då att jag svikit mig själv om jag inte skötte min träning och kost. Nu i efterhand vet jag att jag hade ett extremt stor bekräftelsebehov, detta för att jag inte älskade mig själv så jag var i stort behov att att få bekräftelse på annat håll. Jag ville vara bäst på det jag gjorde, ”du ska då alltid vara värst” var en underbar komplimang enligt mig. Jag ville helt enkelt vara perfekt och oslagbar. Något jag också tror spelade in och triggade mitt sjukliga beteende var allt runt omkring. Jag var konstant stressad, jag gillar at ha många bollar i luften och vill vara alla tillags, dessutom siktar jag på höga betyg, helst A i alla ämnen. Träningen var en slags terapi för mig, det var den ända gången jag kunde fokusera på bara mig och isolera mig från omvärlden. Träningen är än idag min terapi men inte på samma sätt. Skillnaden mellan nu och då är att jag inte straffar mig själv med träning eller genom att utesluta måltider.

Det här med att bestraffa mig själv hände alltid i samband med att jag antingen ätit något ”jag inte borde” eller om jag inte presterat på den nivå jag önskat. Jag var väldigt hård och elak mot mig själv och nu i efterhand har jag inte så svårt att förstå att jag inte älskade mig själv, jag menar jag var ju en taskig människa och sådana gillar inte jag. Något jag är väldigt glad över är att jag ändå kan blicka tillbaka på tiden som varit och analysera den lite granna. Det har varit viktigt för mig att utvecklas till det bättre, jag har lärt känna mig själv bättre och lyckats lära mig att se mönster i beteenden som jag ska undvika. Jag kan nu ligga steget före och förekomma mina hjärnspöken. För de får aldrig vinna!

Comments (2)
Fanny Enströmstarkt att du delar med dig av detta! Och glad att höra att du nu vinner över hjärnspökena, stay strong. Kram fitnessfanny.fitnessguru.com 2018-06-04 10:22
Sofia JakobssonÅÅh tack så hemskt mycket! All kärlek till dig2018-06-10 09:13

Hej! 

Det var längesedan vi sågs, förra sommaren rättare sagt och tur är väl det. För vet du vad? Jag hatar dig, jag hatar dig från djupet av mitt hjärta. Jag hatar vad du gjorde mot mig och vad du fick mig att tro. Jag hatar att du fick mig att hata mig själv! Du fick mig att tro att jag var tvungen att ha allra högst 15% kroppsfett för man skulle se bra ut och för att passa in, för att bli accepterad av omgivningen. Men jag tycker inte alls att jag ser bra ut här, visst jag var rippad men det vore väl konstigt annars, du tvingade mig att träna i 3-4 timmar om dagen. Du förbjöd mig att äta innan träning på förmiddagen och också efter klockan sex på kvällen.

Du fick mig att bli beroende av andras bekräftelse eftersom jag själv inte kunde göra det. Vet du vad det värsta var? Jag fick också den bekräftelse jag sökte av andra, men kände jag mig nöjd för det? Nej, för då var du där igen din jävel och petade på andra saker. Då såg du en "valk" någonstans som var egentligen var överbliven hud. Det som stör mig så mycket är att alla andra runt omkring verkade tycka om dig, din äckliga rövslickare. Du visade dig så många gånger för mina vänner och speciellt inför min idrottslärare och ibland tror jag nästan att han älskade dig mer än vad han tyckte om mig. Han belönade och bekräftade mig när jag presterade bra och jag, ja jag älskade ju det såklart. Men jag kunde ju aldrig känna mig riktigt glad över berömmet jag fick, för det var ju inte jag som åstadkommit det, det var ju du som tvingade mig till att prestera. 

Du gjorde mig girig och elak mot mina vänner och familj. För eftersom du inte tillät mig till att äta kunde jag inte ödsla energi till att vara glad och trevlig, för den energin hade jag redan tagit ut på min träning. Jag minns inte att något gjorde mig glad under den tiden, jag var ofta ledsen, du sög lixom musten ur mig. Jag var svag för dig, du hade all kontroll över mig och jag lydde dig, du verkade ju så snäll till en början, du skulle ju bara få mig hälsosam. Men allt var bara en lögn. Jag blev aldrig hälsosam, jag blev sjuk och fick fobier för mat och för att inte drypa i svett efter varje träningspass. Jag visste att du skulle straffa mig om jag inte gjorde som du sa åt mig, det var därför jag ibland fick sammanbrott när jag inte kunde eller fick träna och inte heller äta något nyttigt. Då föll allt samman, då var jag på riktigt rädd, rädd för konsekvenserna av att inte lyda. "Ett steg längre ifrån att bli perfekt" sa du, jag minns det så väl. Du var min mobbare, tryckte alltid ner mig i skiten och varje gång jag försökte ta mig upp sparkade du omkull mig igen. 

Det är dags att du ber om ursäkt för vad du gjort mot mig och vad du fått mig att göra mot mina nära och kära. För det var aldrig mitt fel, jag var för rädd för stå emot order. Men till alla er berörda som läser detta, förlåt! 

 

Sommaren 2017: 

Våren 2018: 

Comments (2)
-Starkt att berätta, grymt jobb! Fortsätt så! Har du tankar på att tävla? Fortsätter du i den här takten så har du iaf möjligheten!2018-05-14 21:41
Sofia JakobssonTack, det betyder mycket! Men som svar på din fråga, nej. Jag vet inte riktigt om jag hade kunnat stå bakom den industrin, tror också att jag fallit tillbaka i gamla dåliga vanor om jag hade börjat tävla. :) 2018-05-14 21:51

Okej, ibland undrar jag ifall samhället tillåter en att vara nöjd med sig själv eller vad det är som som sätter käppar i hjulet för oss när det gäller att älska oss själva. 

För om jag ska vara hundra procent ärlig; jag har inga komplex över min kropp och jag vill heller inte ha några så jag letar inte efter dem. Det faktum att jag inte har komplex har jag hållit väldigt tyst om just för att det inte är accepterat att vara nöjd. Bemötandet jag får när jag berättar det är inte så positivt. Jag ses nog mest som någon som tror sig vara bättre än alla andra. Varför i hela helvete är det såhär? Vi säger att vårt mål är att man ska älska sig själv men ändå hindrar vi varandra ifrån att göra det genom att anse att ett gott självförtroende är något negativt. Det handlar inte om att stå över någon annan som inte har lika gott självförtroende. Det handlar snarare om att visa vägen till ett bättre självförtroende. 

Jag ser heller inte någon anledning till att hata min kropp, det är ju det ända som har funkat och hållit mig uppe på benen, bokstavlig talat, när allt annat runt omkring mig krasat sönder. Jag ser mer vad min kropp kan göra och värderar det högre än hur den faktiskt ser ut. Det har hjälpt mig att älska den och framför allt mig själv som individ mer. 

Något som jag slutligen vill trycka på lite extra är att om du inte lärt dig att älska dig själv kan du inte förvänta dig att kunna älska någon annan, för då vet du inte vad ”älska” innebär. 

Comments (0)

Jag trodde verkligen att vikthetsen skulle avta i takt med all ny forskning som gjorts, men tydligen vill media inte riktigt släppa taget om denna myt. Media har sina för och nackdelar, jag vill inte påstå att vi lever i ett propagerat samhälle men det jag däremot vågar påstå är att media väljer vad för studier (om ens några över huvud taget) de vill delge. Varför tror jag har mycket hur olika lätt viss typ av kontenta är att förmedla till oss läsare, för visst är gamla myter mycket mer lätta att gå på än ny forskning, trots att den uppdaterade forskningen förmodligen är mycket mer trovärdig. Allt nytt ska man vara skeptisk mot, det som man har hört gång på gång är mycket mer tillförlitligt, ellerhur? Nja, det skulle jag väl inte hålla med om. Jag litar på faktan! 

Något som stör mig är när så kallade hälsotidningar och liknande gör reklam för olika metoder för tillvägagångssätt till att gå ner i VIKT. Varför ska vi gå ner i just VIKT? Det är här de flesta frågetecknen dyker upp i min hjärna. För dels så förespråkar de att minska i vikt, äta mindre och utesluta vissa matgrupper och då ofta kolhydrater samt att de uppmuntrar folk till att träna en massa kondition, för att det bränner SÅÅÅÅ mycket kcal. Majoriteten pratar ofta om deras önskan om att se mer slimmad och tonad ut, men det har ingenting med viktminskning att göra, finns absolut inga samband alls. Då handlar det om att man minskar i FETTPROCENT. Såklart kan du gå ner i vikt om du också tappar fett men fallet kan också vara det motsatta, att du istället går upp i vikt och har andelen lägre fett på kroppen. Detta talas det aldrig om i media, trots att alla studier visar på detta. Att följa dessa "tips och råd" som media ger ut är enligt mig det värsta du kan göra, dels för en fettprocent-minskning och dels för din hälsa. Varför? Jo, dels gör det dig till en väldigt o-flexibel individ och så också ett väldigt trött och tråkig sådan. För det som kommer hända när du utesluter exempelvis kolhydrater som är väldigt populärt är att den energi du får i dig kommer kroppen använda till ditt träningspass som endast består av konditionsträning vilket förbränner energi och fett, men det bryter också dina muskler. Precis som alla andra träningsformer gör. Efter träningen kommer du antagligen vara ganska trött då du inte har någon energi i form av kolhydrater kvar i kroppen. När du blir trött har du oftast lättare för att tappa humöret, inte jättetrevligt kanske. Du kommer tappa vikt, ja, men kommer du tappa fettprocent genom att bara konditionsträna? Nej, det behöver faktiskt inte alls stämma. Eftersom du inte lägger någon belastning på dina muskler förutom din kroppsvikt kommer du inte öka i muskelmassa, belastningen kommer snarare bli lägre i takt med att du tappar vikt vilket i sin tur kommer leda till att din muskelmassa minskar. Detta gör att du ser mer slapp än tippad ut då andelen muskler är mindre. Nu när jag ändå redan är negativ kan jag lika väl dra till med en ytterligare negativ faktor i att väga mindre. Det gäller den förbränning som sker i kroppen när du inte tränar, alltså bara genom att finnas till. Den förbränningen kommer vara lägre om du väger mindre jämfört med med någon som väger mer och har mer muskelmassa. Förbränningen kommer även vara lägre under träningen hos den som väger mindre och det är för att det dels blir jobbigare för kroppen att pumpa ut blod till en större kropp med mer muskelmassa, större muskler kräver mer syresatt blod, enkel matte. 

Hur tappar man fettprocent? Det finns ett väldigt enkelt svar på den frågan och det är styrketräning. Då allra helst volymträning där repsen ligger mellan 8-12 per set, dels för att den typen av träning är mest effektiv för den som vill öka i muskelmassa och dels för att den bränner en del kcal på samma gång. Du tar alltså två flugor i en smäll, du ökar både i muskelmassa OCH tappar fett på samma gång utan att konstant ha andan i halsen. Sedan säger jag absolut inte att konditionsträning är fel, jag själv tränar mycket kondition men inte av anledningen att jag vill gå ner i vikt, för det vill jag inte. Jag tränar kondition och då framförallt explosivitet för att förbättra mina lyft och för att vila lite från vikterna, detta för att förhindra belastningsskador.

Om du hela tiden utmanar dig själv genom att öka på belastningen i övningarna kommer du bygga större muskler som väger mer. Du kommer också gå upp i vikt och det tycker iallafall jag låter rimligt för muskler väger mer än fett. Men genom att du ökar i muskelmassa och samtidigt förbränner kommer du droppa en del fett från kroppen och se mer slimmad ut. Förstår ni nu hur ekvationen med att gå upp i vikt och gå ner i fettprocent går ihop? Med det sagt, våga lyfta mer och våga väga mer! 

 

Comments (0)
0 av 2
OPTIONS