Älskar, älskar inte...?

Sep 2, 2018 @ 11:20Categories: SofiaReflekterar

Något jag tänkt på i takt med att mitt självförtroende har växt är hur obrydd jag är gällande andras åsikter om mig. Det enda jag fokuserar på nu är min upplevda känsla om mig själv. Den bästa frågan du kan ställa dig själv är om du hade velat vara din vän om du varit någon annan. Om svaret är ja på den frågan tycker inte jag att du ska behöva vara så orolig över andras svar på den ställda frågan. För om du trivs med vem du är finns det ingen anledning att försöka ändra den bilden? Om svaret däremot är nej måste du börja fundera på vad det är som får dig att svara just nej på frågan, finns det någon specifik anledning? Då kanske det är värt att göra en ändring om det är möjligt. För om du inte är din egna vän är det väldigt svårt att skaffa andra vänner. Jag tror det handlar till största del om tryggheten hos dig, om du saknar den och är ovetande om vem du är kommer du inte göra det lättare för andra att lista ut vem du är. 

Jag brukar tänka såhär: Om jag kan älska mig själv borde folk i min omgivning också kunna göra det. Eller låter det orimligt? Det tycker inte jag iallafall. Förutse att alla kommer tycka om dig, även fast det inte är sant kan du åtminstone låtsas som det, våga äga rummet! Det är inget fel med det. Såklart behöver det inte gå till överdrift och jag tycker att det är viktigt att man lyssnar på andra och tar åt sig av den kritik man får för att kunna utvecklas som människa. Dock är detta fenomen självsäkerhet inte så vanligt många gånger, folk tenderar snarare att gömma sig upplever jag. Med det sagt vill jag avsluta med att skriva; våga älska dig själv och våga tro att andra också gör det. 

Comments (0)
OPTIONS